Henry George: Arbetets villkor
Henry George polemiserar i dette arbete mot den påvliga
rundskrivelse, Rerum Novarum, av 15 maj 1891.
Rätten til jorden är en av de viktigaste samhällsfråga
 – enligt Henry George den allra viktigaste.
Det stora flertalet tvingas betala en stor del av sin inkomst
till de lyckliga ägarne för rätten att als existera på
den jord som är människornas gemensamma arvedel.
Originalens titel: The Condition of Labour (1891)

***

Till påven Leo XIII

 Eders Helighet!
Jag har noga genomläst den rundskrivelse rörande arbeterfrågan, som ni genom edra kirkofyrstar, biskopar o.a. har sänt ut i kristenheten.
Då dess skarpast uttalade domar äro riktade mot en teori, som vi omfatta, och mot en sanning, som enligt vår övertygelse förtjänar edert särskilda understöd, tillåter jag mig förelägga eder grunderna for för vår åskådning och framföra några synpunkter, som ni tyvärr har förbisett.
Den djupt allvarliga betydelsen av de förhållanden, som ni omtalar, den fattigdom, det lidande och det sjudande missnöje, som fyller den kristna världen, den fara, som är för handen att uppjagade lidelser komma att bli okunnighetens ledare i en blind kamp mot samhällsförhållanden, som visa sig allt mera odrägliga, äro skäl och försvar för att jag tar till orda.

Henry George 

––––––

Kapitel 1:
Heri redegør Henry George for de almindelige betingelser for livets opretholdelse: Gud har givet os kraft til at arbejde, og pligt dertil!
Men Gud har ikke givet menneskene til opgave at fremstille noget af intet — Han har også givet dem arbejdsmaterialet:  Jorden.
George anfører, at ejendomsret knytter sig til, hvad der er frembragt ved arbejde — ejendomsretten kan ikke omfatte, hvad der er skabt af Gud.

Kapitel 2:
Henry George gendriver pavens forsvar for den private jordejendomsret.
Ejendomsret til værdien af eget arbejde kan ikke forenes med privat ejendomsret til jord. Thi denne sidste fornægter den første.
Paragrafhenvisninger i teksten er til den engelske udgave af »Rerum Novarum«.

Kapitel 3:
Om forskellen på socialisme, kommunisme og ‘georgisme’; og om fagforeningernes håbløse og delvis nytteløse indsats.
Til dels et forsvar for socialisterne og fagforeningerne, da George mener at paven gør disse uret.

Kapitel 4:
George redegør for, at pavens forslag er af socialistisk art – dog en moderat socialisme, hæmmet af respekten for privat jordejendomsret.
Pavens forslag er, at staten skal sikre ‘arbejdsmiljø’, at staten skal opmuntre arbejderne til at anskaffe sig jordejendom og at arbejderne skal danne fagforeninger.

Kapitel 5:
Er det naturens orden at arbejderne har fattigmands kår, som paven hævder? Er det ikke arbejdet, som er al rigdoms frembringer?
Pavens forslag om, at de rige (arbejdsgiverne) skal betale højere løn end ‘markedet’ tilsiger, får ikke Georges støtte. Ejheller pavens forestilling om at arbejderne har ‘ret’ til at kræve beskæftigelse.